Buddha föll av Skam

Igår såg jag en grymt bra film. Den var jobbig, för att den var så hemsk, och det var ingen superkvalité. Jag var lite orolig över skådespelar insatserna i början – men den sexåriga tjejen var helt fantastisk. Plus att hon var det sötaste jag någonsin sett. Enligt fodralet hade många av barnen inte ens sett tv-apparater innan film-inspelningen.

Hur som helst, det var en afghansk film som handlade om en tjej som ville gå i skolan. Anledningen till att hon inte gjorde det var att hon var flicka, hennes jämnåriga granne, Abbas, gick i skolan och fick lära sig läsa. Hon börjar sin kamp och stöter på motstånd, i första hand för att hon just är flicka. Senare träffar hon ett gäng jämnåriga killar som leker talibaner och har pinnar som gevär, de gräver en grav för henne efter de hotar henne med ”gevären”, med anledning av att hon hade läppstift med sig (för att använda som penna i skolan…). Sen ska de stena henne och hon blir ledsen och säger att hon inte vill leka stening…

Fruktansvärt hemskt, men samtidigt otroligt lärorikt och nyttigt att se. Filmen handlar alltså om Afghanistan, landets historia, hur man ser på kvinnor oc vad talibanerna har gjort. Förståelsen ökar avsevärt och man inser att ingenting jag någonsin klagat på har varit ”klago-värt”… Även om det handlar om barnen är det så bra gjort, eftersom de representerar vad som händer, i detalj fast ”på lek”. Den var nog egentligen djupare än jag förstod – men grymt bra gjord!