Ägglikörspralinen ska bort!

En följd av att flytta är ju att man byter dagstidning. Beror visserligen på hur långt man flyttar, men jag har fått byta Borås Tidning och Göteborgs Posten mot Sydsvenskan. Jag har åsikter om BT. Jag har åsikter om Sydsvenskan. Både som skulle kunna ta en sida var (till exempel att man har ett uppslag respektive en sida om världen, men i BT:s fall sidor varenda litet samhälle runtom Borås och hur en katt sprang vilse, och i Sydsvenskan fall har man istället ett helt uppslag om något ”personligt” (ofta ganska ointressant, typ att en kvinna har ett ovanligt namn)) Nu blev det lite ändå, men hur som helst!

Det har en tid varit en debatt om Aladdin asken, närmare bestämt vilken chokladbit som skall försvinna. Det blev ägglikör (bra är min åsikt). Men till Sydsvenskan debattdel inkom denna artikel (märk att det inte var till barnens/ungdomarnas debattsida utan närmast politiska texter osv.):

”Ingen har frågat mig!

Vem har de frågat? Jag känner mig inte

tillfrågad och tycker det är tortyr

att ägglikörspralinen har

upphört att tillverkas.”

Det är ju inte precis så att de har ringt runt och frågat. Det var den mest disskuterade artikeln på nätupplagan av tidning, mer disskuterad än bland annat klimatmötet i köpenhamn. Tänk vilken stor del av våra jultraditioner som ändå innehåller Aladdin-asken...

Telefonsvar

Får man ha vilket meddelande på sin telefonsvarare som helst? Givetvis får jag ha det, men frågan är vad som är okej och hur länge det är okej. Ju äldre man blir, ju seriösare måste det vara. Eller? Tycker en arbetsgivare, hyresvärd eller dylikt att jag är oseriös bara för att jag har ett speciellt mobilsvar. För ärligt talat:

”Hej, du har kommit till Linas telefon, jag kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu men lämna gärna ett meddelande efter tonen så ringer jag upp så fort jag kan.”

Det fattar man väl ändå eller? Det är ju inte kvantfysik direkt. Eller ännu värre är ju de som automatiska som berättar vilket nummer man just slagit, det fattar man ju verkligen! Så jag har några idéer:

”Welcome to the White House, for Swedish press one... biiiip... Hej, du har kommit till Lina...” (och så det vanliga)

”And Iiiiiiiiiiiiiiiiiii-i-aaaaaaai wiiiiill always löööööööv... Oj, jag stod i duschen ursäkta, jag ringer upp dig så fort jag är klar! Tack!”

”Linas telefonsvar? Hon kan tyvärr inte ta ditt samtal, hon sitter i ett möte. Lämna gärna namn och nummer så ringer hon upp så fort hon får möjlighet. Tack så mycket.” (Då ska helst någon annan läsa in det här... Lite drygt kanske.)

"Du har kommit till telesvar: 0...7...0...5...4...3...2...6...7...1... Men det visste du nog redan. Tala in ett meddelande efter tonen. Eller inte. Om du till exempel slog fel nummer skulle jag rekommendera dig att inte göra det. Men annars kan du tala in ett meddelande efter tonen." (Hade varit bra om det var i samma dryga röstläge som de har).

Hmm, oavsett borde jag göra något åt mitt.

Expansion of comfort zone

Ni vet den där drömmen, där man ska passa ett tåg. Eller ett plan, eller ett viktigt möte, men kroppen struntar i det. Man går åt fel håll, glömmer bort tiden, hoppar på en buss åt fel håll eller vad som helst. Paniken växer och man vet att man kommer missa det.

Det hände mig förra veckan. Jag sov och jag missade mitt flyg. Men inte i drömmen, jag missade mitt flyg p å r i k t i g t. Jag gör inte sånt, jag är nästintill alltid i tid, speciellt om jag ska med ett tåg eller flyg är jag där i överdrivet god tid, jag går alltid upp när klockan ringer, har jag lovet att göra något gör jag det, jag har mina viktiga papper i en viktig-papper-pärm, jag bryter inte mot regler. Jag är en duktig flicka helt enkelt.

Men vi kom hem halv sex (efter en mycket lyckad kväll bör tilläggas, min kompis sa ”om du missade ett flyg för att du hade varit ute hade du troligtvis en toppenkväll”), och min klocka stod på halv sju. Taxin skulle komma sju och planet skulle lyfta åtta, jag skulle vara hemma i Lund elva och plugga innan jag skulle på middag på kvällen. Trodde jag.

Klockan tio börjar någon tala till mig på danska. Får för mig att hon frågor om jag vill ha något, jag svarar nej och vänder på mig. Lite mer panikartat frågar hon vad jag gör där. Klockan är tio och min telefon är borta. Jag upprepar, jag vaknar alltid när klockan ringer, och om jag i enstaka fall inte skulle gå upp då vet jag att klockan har ringt och har tagit ett halv-aktivt beslut om att ligga kvar. Men inte idag, inte när det var viktigt. Tillslut hittar jag telefonen bakom kuddarna i soffan, alltså har jag stängt av den i sömnen och sen gömt den. Hmm.

Men ungefär två timmar senare satt jag på ett tåg, vilket i och för sig gjorde att jag var hemma mer än åtta timmar senare än planerat. Men ändå, det gick att lösa. Idag funderade jag på om det fanns något positivt i det hela. Jag missade middagen, men det var bara fruktansvärt tråkigt. Däremot upplevde jag mardrömmen på riktigt. Den var inte så farlig. Allt löser sig. Jag fick betala femhundra spänn extra för att komma hem, men i ärlighetens namn klarar jag mig utan dem. Jag hade kunnat köpa något fint men sånt är livet. Vad som hände var att min så kallade Comfort Zone utvidgades lite. Världen blev lite, lite mindre skrämmande och återigen visade mig livet att saker och ting alltid löser sig.

Men det är fortfarande jävligt klantigt, jag vet...

Julstämning

Nu så här en vecka innan jul börjar julstämningen lägga sig, snön har fallit och täcker marken, pepparkakor är bakta, de flesta presenter inhandlade, i fönstret hänger en apelsin med nejlikor och i köket doftar det av glögg, skinka och lussekatter. Ur högtalarna spelas den bästa julmusiken och man är med dem man älskar...

Nej, nej, nej. Jag har två tentor nästa vecka. I mitt rum finns det fyra julgranskulor i fönstret, lila men ändå. Jag har inte köpt en enda julklapp och kommer antagligen inte hinna köpa någon förrens eftermiddagen den artonde. Idag har jag suttit åtta till tolv och pluggat i skolan och sen ett till sju hemma (med lite pauser). Jag hade faktiskt lite julstämning när jag och Nicklas bakade pepparkakor, när jag och Jonatan drack glögg, när jag drack glögg med klassen och när vi var på marknad i Arhus. Men den är borta nu. Vill man döda sin julkänsla kan man läsa boken ”Linjär Algebra”, beräkna generaliserande integraler, bestämma avstånd mellan plan och linjer, eller utveckla sinus-funktionen enligt Maclaurinspolynom, eller.... För en stund sen värmde jag dock glögg, satte på julmusik och svarade på instuderingsfrågor. Och låtsades helt enkelt att det var mysigt. Men jag saknar den bra julskivan, ni vet den röda med en gul ängel på, typ Absolute Christmas (mer specifikt den röda av dem, för den gula är inte bra...), hittar nämligen inte så mycket bra på Spotify. (I övrigt all credd till Spotify). Och det var inte mysigt.

Men jag klagar. Det är en vecka kvar sen kommer jag vara hemma i en månad och träffa all hemma och göra en massa kul. En vecka. Men ibland är det skönt att klaga. Det är förresten kallt i mitt rum...

Mys och tid

Idag skulle jag träna, har pluggat hela (typ) måndag och tisdag kväll, så idag skulle jag hinna att träna. Då valde jag givetvis fel pass. Två steg åt sidan! Fyra steg bakåt, kom igen nu! Skulle inte tro det... De senaste passen jag har gått på har jag blivit helt slutkörd av, och varit svettig och andfådd efter en kvart. Jag gick efter en kvart idag och tog en joggingrunda istället - blev jättepigg efter det, underbart!

Sen lagade jag tacopaj, blev riktigt bra faktiskt och så kom Anna hit och åt med mig. Vi satt och pratade och åt i typ en timma, lätt den bästa timman den här veckan. Vi träffas inte så ofta, ändå bor vi grannar. Det är så lätt att tiden springer iväg, man har alltid något uppbokat så ibland glömmer man det viktiga. Vi hörde ett citat idag i skolan: ”Det finns alltid tillräckligt med tid - det handlar om vad man använder den till” (inte ordagrannt...). Så då pratade vi om prioritering av tid. Men vad är det man ska prioritera? Är det inte att vara glad och ha roligt...? Inte bra att börja tänka så i upptakten till tentaveckan...

Samtal med främlingar

I fredags stod jag på stationen för att åka till Danmark, då kommer en man i 40-årsåldern fram till mig. ”Ursäkta?” Jag ser vänligt på honom och tror att han kommer fråga om vägen, vilket tåg som ska gå eller dylikt. ”Du är söt”. Jag kommer helt av mig, men tackar ändå, det är ju faktiskt trevligt med komplimanger och även om han var mycket äldre och verkade lite konstig. Han ler och säger att det inte var någonting. Sen passerar han över gränsen och frågar om vi ska ta en fika, jag avböjer, men tackar ändå och pekar mot tågbanan ”Jag ska med ett tåg”. För övrigt måste ju en tågstation vara det sämsta stället att ragga på, alla ska ju åka iväg... Han ser besviken ut, sen andas han in och hoppar milslångt över gränsen ”Du har en sexig häck.” Mitt leende förvrids, jag tittar bort och går raskt in och ställer mig i mitten av den väntande folkmassan. Inte okej.

Men egentligen, han hade ju inget att förlora, återigen det med min ”häck” (som för övrigt inte kan ha synts under mitt tjocka vinterjacka) var verkligen inte okej. Men han kommer antagligen aldrig att se mig igen, så ett nej gjorde inte så mycket, förutom en liten törn på självförtroendet.

Folk tycker att vi svenskar är kalla, i Australien pratar man med en som man väntar på bussen med, sitter jämte på bussen, väntar i kassakön, bor i huset bredvid - man pratar med alla och i nästan alla fall håller man sig på rätt sida gränsen. Man kan ställa personliga frågor, men ingen tar illa upp. Här undviker man att sitta jämte någon på bussen (man lägger till och med upp en väska som försvar), man tittar ner när man möter någon man pratat med någon enstaka gång (vore ju hemskt om man hejjar och personen inte kommer ihåg en och därför inte hejjar tillbaka) och framförallt, de som pratar med någon annan hamnar i kategorin; sinnessjuk, full, utvecklingsstörd, sliskig person som raggar, någon som inte talar svenska eller ett litet barn. Det är hemskt att det är så. Men så länge det bara är svenskar som druckit hela dagen som vågar prata med en främling kommer det fotsätta så. Och varje någon gång en främling talar med oss infinner sig en obehaglig känsla, som gör att jag avstår med att prata med främlingen nästa gång. Och nästa...

Ondska

”Det finns ett namn för såna som du, det är ondska. Ondska i sin renaste form.”

Citatet är från filmen Ondskan. Vad som egentligen är ondska, i mina ögon i sin renaste form är att neka ensamkommande flyktingbarn boende och omhändertagande i Sverige. Barn som far illa är det värsta som finns. De här barnen har oftast sett hemskare saker än vad vi kan föreställa oss. Sett sina föräldrar bli skjutna, blivit utnyttjade sexuellt, levt i ständig skräck, arbetat som barnsoldater eller levt i flykt hela sitt liv. Vad det behöver är vård och ett tryggt hem.

Just nu pågår en mycket het debatt i frågan i kommunen Vellinge där man vägrade ta emot barnen. De gjorde bort sig fullständigt och har nu ändrat beslutet. Men i helgen var Sverigedemokraterna där och demonstrerade. I fredags natt var det någon som tände på en lövhög utanför ett boende för flyktingbarn. Varför gör man det? Det skrämmer dem. Är det kanske deras beslut att komma hit? Om de fick välja hade de antagligen varit kvar med sin familj i sitt hemland, men där är de i fara. Så att man skrämmer dem leder inte till någonting, förutom livrädda barn. Som är helt värnlösa och utlämnade i ett land utan någon de känner, där det är kallt och ingen talar deras språk.

Så låt barnen komma till oss och ta hand om dem. Den som ger sig på småbarn är inget annat än feg. Och fylld av ren ondska.

The Big Bang Theory

Jag är något hypokondrisk av mig. Tydligen drabbas hela skolklasser av svininfluensan, så har jag en förkylning, ont i huvudet för att jag har druckit för lite, är varm för att jag har druckit te eller har jag drabbats? Hur som helst bestämde jag mig för att tillbringa kvällen hemma och vila mig. Av en slump började jag titta på The Big Bang Theory. Har nu sett fyra eller fem avsnitt, och laddar tre till. Det är grymt roligt. Tror inte att alla tycker det, de är extremt nördiga, men eftersom jag också är lite nördig förstår jag en del av vad de pratar om och kan känna igen mig

på hur insnöad man blir. Även om jag inte är i närheten av deras nördighets-grad. Bara faktumet att de har ett periodiskt system som duschdraperi...(hade jag också velat ha, men säg inte det till någon...)

Och de träffar verkligen rätt. De ska hjälpa sin snygga granne att montera en IKEA-hylla. Alla fyra nördarna står och studerar beskrivningen (medan tjejen själv skruvar ihop den i bakgrunden) och en av dem utbrister ”This is the reason why Sweden don’t have a Space-center”. Eller när en av dem, Leonard, fantiserar om den snygga tjejen ”Our children would be both beautiful and smart” och då säger hans kompis (rå-nörden) ”...not to mention imaginable!”. Haha. Kolla in den! Det finns typ sex säsonger så jag har att göra...

Idag, fredagen den trettonde

Idag har det varit ännu en regning dag i Lund. Dagen började med matte där jag var trögast ever. Sen kom lite mer matte och sen lite mer matte. Min lillebror Rasmus hade uppkörning idag, på fredagen den trettonde, och klarade det! Helt underbart.

Med huvudet fullt av något som kändes som varm gröt begav jag mig hemåt. Tänkte plugga, men åt musli och kollade på Scrubs istället. Några timmar senare träffade jag några kompisar från Borås, tre underbara tjejer, på Fredag Mat och åt en mycket god måltid. Riktigt trevligt var det dessutom. Även om det är underbart med alla nya människor man träffar här nere är det skönt att ibland träffa kompisar hemmifrån, vi känner inte varann jättebra, men det är ändå skönt att träffa några som man känner hyfsat bra. Det var riktigt trevligt.

Sen fortsatte jag kvällen i soffan kollandes på Moulin Rouge. Den är underbar, speciellt musiken. Bestämde att jag ska ha Come What May (http://www.youtube.com/watch?v=JWMs0i81BpY) på mitt bröllop, om och när det nu blir av. Det var nog nyttigt med en lugn kväll för att bli av med gröten i huvudet och vila bort eventuella svin-influensa-baciller. Nu är det dock dax för Svensk Maffia och sen en lång natts sömn.

Inspiration

Idag var jag på en grymt intressant föredrag. Det var Martin Letzter som besökte Lund. Hade inte heller superkoll på vem han var för några veckor sen, men han och hans kompis Olof, har bestigit de högsta bergstopparna på varje kontinent och sen åkt skidor nerför. Hans kompis var den första i världen att åka telemark nedför Mt Everest. De var de första som åkte skidor ner för alla topparna. Och de var de yngsta svenskarna någonsin att bestiga Mt Everest.

Det var riktigt intressant att höra om hur det hade gått till när de besteg Mt Everest. Han berättade även om alla tankar man har, och att de ofta är dem som får en att ge upp - men har man en gång sagt en sak ska man göra det! Speciellt om man har gått ut med det i media. Även om inte jag tänker bestiga Mt Everest (kanske i ett senare skede ;) ), inte ens är lockad av det, var det han sa mycket intressant. Det handlar om att få saker gjorda, eller att uppnå sina drömmar. Det går. Allt löser sig.

De har i och för sig varit riktigt illa ute några gånger, de voltade med en jeep ute i den australienska outbacken och kvaddade sin bil, de har blivit arresterade några gånger, en av gångerna slog de ner polismästaren... Kanske inte det smartaste.

Men tydligen kan man nå sina drömmar. Alla säger det nu för tiden. Måste man bara komma på vad man verkligen vill. Och sen är det bara att göra det!

Lycklig och förvånad

Egentligen har jag det oförskämt bra. Jag går den utbildningen jag vill, jag bor i ett mysigt rum några minuter från skolan, jag har en underbar familj och en fantastisk pojkvän, min bästa vän bor i huset jämte, jag har rest och kommer fortsätta resa, och en massa andra bra saker som gör mig glad. Det var vad jag tänkte på igår innan jag somnade. Dels för att jag kom på hur bra jag faktiskt har det men också för att jag skulle få reda på ett tenta resultat idag som jag var säker på att jag skulle misslyckas med.

Idag har jag kollat sidan, där resultatet skulle visas, ungefär 20 gånger. Tillslut fanns ett resultat, jag ville bara se att jag var underkänd och sen strunta i det fram tills jag skulle skriva omtentan. Men jag var godkänd. Jag blev helt chockad. Är fortfarande det. En sten föll från mitt hjärta (är det så man säger?). Så till den listan jag skrev innan kan vi tillägga att jag är smart.

Jag är lycklig. Men lite förvånad...

Facebook tar över mitt liv.

Jag älskar Facebook. Jag älskar att man kan hålla kontakt med alla människor från hela världen. Jag älskar att driva med fenomenet Facebook, hur man kan se allt om alla. Jag hatar att man ibland kan säga ”Jag såg på Facebook att du hade..., hur var det?”. Speciellt om min mamma fäller den kommentaren hatar jag Facebook.

Det är en fantastiskt idé, och upplagt på ett grymt bra sätt. Enkelt och smidigt.

Idag blev jag dock lite rädd, jag bytte mail adress i slutet av sommaren, och har inte uppdaterat detta på Facebook, har fortfarande kvar adressen för mindre seriösa mail. Idag fick jag ett mail, från Facebook, till min nya adress. Hur sjutton har det gått till? När jag inte var inloggade på Facebook, kunde min kompis ändå se att jag var online på Skype. Det är också läskigt, men kan ändå se att det finns en koppling. Hur de har kommit över min mailadress är dock en gåta. Och läskigt.

Som sagt, jag älskar Facebook, men ge mig lite privacy här!

Höstdag

I fredags var jag mycket glad och berättade för mina vänner hur det nästan aldrig regnade i Lund. Och hur det alltid regnar i Borås. På lördagsmorgonen, efter ungefär en månad av fint höstväder, duggade det och hela himlen var grå. Jag misströstade dock inte, en dag är okej, och man får en ursäkt till att kolla på tre filmer i sträck.

I söndags regnade det med, då började jag bli lite sur. Idag, när jag kom ut från skolan var det kolmörkt och regnet fullkomligt öste ner. På vägen hem, när jag cyklade genom parken, var jag nära att ramla i geggan/vattenpölarna. Inte helt okej.

Dessutom hade vi en lektion idag, precis innan cykelturen i ösregn, men en lärare som troligen var världens drygaste. Några i gruppen kom en minut för sent och fick en sur kommentar, som började snällt, som innebar ”lär er klockan, det här är inte något jävla dagis!”. Sen fortsatte en timma av suckande när vi sa n

ågot, nedtryckande om vi sa något som enligt honom var fel och några utbrott över att vi fattat uppgiften fel. Underbar pedagogik med andra ord.

Åh, hösten är härlig. Mörkret, regnet, kylan, alla glada leenden...

Ett år tillbaka, tack!

För ett år sedan befann jag mig på varmare breddgrader, nämligen i Australien. Jag har hört det kallas Disneyland (inget är på riktigt), men jag föredrar Peter-Pan-landet. Jag syftar på att det var min resa innan jag blev vuxen - jag var som Peter Pan. Det var nog det bästa som någonsin hänt mig (this far...)

I sex månader befann sig jag och min kompis Lisa där, närmare bestämt fem månader i Australien och en på Nya Zeeland. Det var sex månader av, nästintill, konstanta äventyr och möten med mängder med människor från alla världens hörn. Så ja tack, jag hade gått med på att vrida tillbaka tiden ett år...

Men nu sitter jag här, i mitt egna studentrum i Lund och har skrivit, kanske inte klarat, men i alle fall skrivit och överlevt mina första tentor. Så nu börjar Peter Pan försvinna och den vuxna Lina kanske så småningom växer fram. Men allför snabbt går det nog inte; jag klär fortfarande ut mig till superhjälte, leker töntiga lekar och ibland beter sig jag och min omgivning som ett dagis. På ett bra sätt. Livet här är också ganska bra, och man kan alltid resa igen...

Ooops!

Igår vaknade jag (klockan sex) av att radion gick på och det var dags att stiga upp. På P3 var det nyheter;

#1 av 10 svenska studenter får i sig för mycket alkohol.
#Vissa dricker till och med 2 gånger i veckan.
#Man är i risk-zonen om man dricker (för tjejer) 36 cl starksprit per gång. Det innebär i praktiken typ 1 liter vin samt typ 4 drinkar (om man köper på krogen), hemmablandade antagligen typ 2 eller 3…

Ooopps, man ska nog inte ens tala om min australien-vistelse där… eller min senaste lördags-natt… eller hur min höst i Lund kommer te sig…

Nu var i och för sig min lördag extremt hård och jag måste vara lite studieinriktad i Lund med... Hur som helst skall jag om typ en timma bege mig till stugan i Varberg och fortsätt min hitintills vita vecka (nej, den kommer inte ens att bli beige!). Jag ska ta promenader och springa och läsa. I ärlighetens namn kommer det bli skönt... men var ändå på väg att planera in ett glas vin med en kompis där...

Men som Lilly Bollinger en gång sa om Champange:

“I drink it when I'm happy and when I'm sad.
Sometimes I drink it when I'm alone.
When I have company I consider it obligatory.
I trifle with it if I'm not hungry and I drink it when I am.
Otherwise I never touch it, unless I'm thirsty."

Mental omställning

Har idag gått och funderat på hur mitt liv kommer se ut till hösten. Är skit-glad över att jag kommit in och alla andra är det med mig - så himla gött!
Lyssnade idag på alla timbuktu låtar jag har i iPoden (två gånger om) och inser att jag kommer trivas. Fick dessutom erbjudande om en lägenhet i Lund för någon timma sen för att någon vän till mig (hitintills obekant vem) hade tipsat om mig.... Ibland ska man ha lite flyt;)

Det kommer bli jäkligt nice...

Lund nästa!

För någon timma sedan fick jag antagningen – jag har kommit in på Civilingenjör Industriell Ekonomi i Lund… Så jävla gött! Hade i och för sig räknat med att komma in, men man vet ju aldrig. Helt fantastiskt! Jag kommer att bli civilingenjör och jag kommer att ha en helt galen höst – eller fem helt galna år framför mig! Shiiiiiite!! Haha!

Dessutom finns det nu en ände på mitt Killing-me-softly-jobb… Nejdå, jag är inte bitter…

Jag ska bli skåning!

Grymt!

Svensk musik är faktiskt grymt bra. Favoriten för tillfället stavas Veronica Maggio. För de första är hon grym på att sjunga. Dessutom har hon underbara texter, de är liksom inte tillfixade eller försöker vara som folk vill ha dem. De handlar om otrohet, de handlar om party, de handlar om hämnd (även om alla vet att den moraliskt perfekta människan står över sån shit), det handlar om hur jobbigt det var att vara tonåring, det handlar om hur gött det är att ha vänner som finns där och mest av allt handlar det om att stå för den man är.
Grym party musik, grym köra bil musik, grym chill-musik, grym dricka-vin-musik…




Och vinnaren är… Veronica Maggio

Man blir ju så trött...

I Göteborg har man tydligen infört en lag mot gatumusikanter på vissa delar av Avenyn under vissa tider eftersom det stör affärerna.

Min åsikt är: Herregud, vad töntigt!

Det är väldigt trevligt med gatumusik. Visserligen finns det vissa röt-ägg, men så är det. Jag läste insändarna i GP och då medande ett affärsbiträde på att om man skulle ta bort allt som störde dem skulle biltrafiken få stängas av, spårvagnarna samt att kunderna inte skulle komma in i affären…

Det finns mängder med artister som har upptäckts på det sättet och det kan vara ett underbart inslag i en annars tråkig dag. Dessutom tror jag att deras spelglädje-stapel överväger den vanliga människans vad-störd-jag-bli-stapel. Så låt dem.

Buddha föll av Skam

Igår såg jag en grymt bra film. Den var jobbig, för att den var så hemsk, och det var ingen superkvalité. Jag var lite orolig över skådespelar insatserna i början – men den sexåriga tjejen var helt fantastisk. Plus att hon var det sötaste jag någonsin sett. Enligt fodralet hade många av barnen inte ens sett tv-apparater innan film-inspelningen.

Hur som helst, det var en afghansk film som handlade om en tjej som ville gå i skolan. Anledningen till att hon inte gjorde det var att hon var flicka, hennes jämnåriga granne, Abbas, gick i skolan och fick lära sig läsa. Hon börjar sin kamp och stöter på motstånd, i första hand för att hon just är flicka. Senare träffar hon ett gäng jämnåriga killar som leker talibaner och har pinnar som gevär, de gräver en grav för henne efter de hotar henne med ”gevären”, med anledning av att hon hade läppstift med sig (för att använda som penna i skolan…). Sen ska de stena henne och hon blir ledsen och säger att hon inte vill leka stening…

Fruktansvärt hemskt, men samtidigt otroligt lärorikt och nyttigt att se. Filmen handlar alltså om Afghanistan, landets historia, hur man ser på kvinnor oc vad talibanerna har gjort. Förståelsen ökar avsevärt och man inser att ingenting jag någonsin klagat på har varit ”klago-värt”… Även om det handlar om barnen är det så bra gjort, eftersom de representerar vad som händer, i detalj fast ”på lek”. Den var nog egentligen djupare än jag förstod – men grymt bra gjord!

Världens tråkigste present

Min mamma kom hem med en present till mig. Vi har inte riktigt samma smak men ibland lyckas hon. Denna var dock den tråkigaste present jag någonsin fått, men även sett någon annan få heller någonsin hört talas om. Därmed inte sagt att det inte var en bra present, den var grymt bra och jag blev glad. Det var nämligen ett flytta-hemmifrån-kit innehållande schampoo, allrengöring, öron-tops, mirakel-trasor, plastpåsar, diskmedel, hand-tvål…

Skitbra helt enkelt. Även om det är små grejjer som inte kostar så mycket styck plockar det på när man köper allt. Så även om den var fruktansvärt tråkig blev jag fruktansvärt glad. Det är nästan vuxen-poäng på det…

Skillnaden på mitt och ditt

I lördags var jag ute på krogen efter en grymt rolig förfest. Krogen var överbelamrad med folk och det var alldeles för varmt. När jag trängde mig fram på dansgolvet kände jag någonstans hur min väska lyftes upp – men jag slog bort tanken och tänkte att jag råkat stöta till någon. Men nejdå. En stund senare när jag kollade i väskan upptäckte jag att a) den var öppen och b) plånboken var borta. Jag fick genast hjälp av en mycket snäll och hjälpsam vakt som sa åt mig vad jag skulle göra, jag var inte i position att tänka allra klarast, dessutom var jag hyfsat chockad – jag har tagit mig runt halva världen och ibland varit rent utsagt mycket oförsiktig med mina ägodelar, men i Borås blir jag banne mig rånad.

Så jag traskade upp till polisstationen och väckte den sovande jourhavande polisen och spärrade mina kort (tips, lägg in spärrnummer i mobilen!). Så inget togs från mina kort och kontanterna i form av tjugo svenska riksdaler var inte en stor förlust. Däremot måste jag fixa nytt körkort och lånekort och sådär, jag gillade ju mitt körkort...

Men tji fick dem som inte kunde skilja på mitt och ditt – det ni fick tag i räcker inte ens till påse äpplen – ha!

Musik, sommar och lite mer musik...

Hur gärna hade jag inte velat stå och hoppa upp och ner onsdagen den åttonde juli i takt till Take me Out och senare på kvällen skrika mig hes till Sex on Fire? Grymt gärna. För att kvällen efter rocka loss totalt till Mr Brightside. Ja, Hultsfred är helt underbart i år. Får se om jag lyckas ta mig dit.

I dagarna går även Peace and Love av stapeln, men favoriten Ulf Lundell. Och flertalet bra bokningar utöver den nyss nämnda, relativt kassa, artisten.
Men även för oss panka satar, kan vara student, ha rest, vara arbetslös och så vidare, finns det hopp. Först och främst har vi Borås Sommartorsdagar. Eller kanske inte främst, det som är sevärt där (enligt mig är) Miss Li ( 27 augusti), Melody Club (finns de ens längre? Den 9 juli) samt eventuellt, eventuellt Di Leva ( 16 Juli)

Sen har vi Liseberg, där jag dessvärre missade Timbuktu, men dit kommer A Camp på fredag, Tingsek (22 juli) lite längre fram och självklart avslutas säsongen med en hejdundrande konsert av Håkan. Mums.

Sen har vi Kultur-kalaset i Göteborg - don’t even get me started... Och annars så är det ju tisdag så kryp upp i soffan med mys-Anders på Skansen och avsluta med lite detektiv-arbete från soffan till Morden i Midsommer…

Extra allt, tack

Om jag, vilket jag väldigt sällan gör, befinner mig i en en MacDonalds-kö skulle jag aldrig beställa en plus-meny - ingen supersizing här inte. Finns det liten, medium eller large tar jag medium, det är lagom. Och som alla vet är lagom bäst.

Jag måste köpa en dator till hösten för jag ska börja plugga. Då kan jag köpa en grymt bra dator för typ 10 papp, eller få den splitternya modellen för 2000 mer. Den är snabbare och har självklart förbättringar, men eftersom jag inte är någon direkt datanörd kommer jag inte märka någon som helst skillnad. Ändå är det klart att jag vill ha den nyare, lite dyrare – något annat vore ju onödigt. Det är ju bara tvåtusen… Vilket inte är så 'bara' egentligen.

Kan man köpa olika storleker på lotion, till exempel 300 eller 500 ml, är självklart den med 500 ml mer prisvärd. Behöver jag så mycket? Nej. Men självklart köper jag den prisvärda (läs: den större).

Samma sak med iPod, klart man vill ha 32 GB. För att man skall kunna springa i två veckor i sträck utan att höra samma låt (eller hur länge det nu är). Finns det där vill man ha det, men jag vill bara säga att jag inte är en supersize-person, nej nej…

... och allting är som förut

Så har ett år gått och man är tillbaka på samma sommarjobb som förra året. Det såg likadant ut på utsidan, luften var jobbig att andas, chefen hade samma shorts och jag kom på mig själv med att omedvetet knappa in rätt bokstavskombinationer på datorn, varför har det lagrats i mitt huvud i ett år och tagit upp onödig plats? Helt enkelt, allting var som förut.

Missförstå mig inte, jag är inte den som är den, jag är glad över att ha ett jobb i dagens situation och det är soft stämning på min avdelning. Vissa av min kompisar från förra året jobbade kvar, och att vi umgicks igen hjälpte känslan av att allt var som förut på traven. En stor förändring var dock att förra årets samtal vid lunchen bestod av typ lego-bög-porr (fortfarande; vad är det?) och kanelbullar, men handlade idag istället om tv-licens och eu-val. Hjälp, vissa saker förändras dock alldeles för snabbt….

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart

Den svenska sommaren, som borde vara här vid det här laget, lyser med sin frånvaro. Igår, tidigt på Nationaldagen, när jag körde hem började displayen som visade graderna att blinka i bilen och tuta. Det var varning för frost och halka, temperaturen var nämligen nere på ynka 4 grader. Och det skall vara sommar. Herre min Gud, vad hände med att studentveckan alltid är fantastisk, är förra helgens värme det enda vi får?

Jag har dock hittat ett litet knep för att få fram sommarkänslan. Jag har börjat lyssna på Bossa nova, typ Girl from Ipanema (lyssna på versionen med Astrud Gilberto och Stan Getz, wonderful!). Det är grymt go musik, man blir lugn och harmonisk. Sen tog jag och min kusin steget lite längre när vi rockade i bilen och lyssnade på karnevalssamba. Hur bra som helst och jag kände hur solen värmde min hud, hur klara färger virvlade och hur människor dansade. Det var sommar helt enkelt, kanske inte svensk sommar (då kan du köpa Marabous Mjölchoklad med jordgubb), men definitivt härligt. Sen bor vi ju i Sverige och kan inte ha så höga krav, så sätt på samban, slut ögonen och dansa. Eller lägg dig ner, förslagsvis i en hängmatta (med en fliströja i dagsläget) sätt på Stan Getz och dröm dig bort till sommaren…

Tingsek 090605

Tingsek är grymt bra, så mycket annat kan man inte tycka. Han är dessutom snygg och spontan, det första han gör är att be oss, publiken, att ta undan alla stolar så att vi kan stå istället. Visst gör vi det. Det tog en stund innan själva konserten kom igång, vi hade gått om tid att fundera på om plysch-zipper verkligen var modernt igen…

Hur som helst startade spelningen lite segt efter en stund, de soundcheckade och jammade om stadshotellet i Kinna. Till och med det svängde. Starten tyckte jag var lite förvirrad, de stämde, stämde om, påpekade hur de ville ha ljudet, förklarade att de inte hade fattat att de skulle spela i ett bibliotek och därför var lite förvirrade och avslöjade att pianisten börjat spela med dem dagen innan. Förutom att Magnus (han man ser som Tingsek) fick dra igång tempot för honom några gånger klarade nykomlingen giget mycket bra.
För det svänger ju. Jag kunde inte stå still. Ingen kunde stå still. Min personliga favorit är Good Way of Life – som var grym. Trots att de tydligen inte hade spelat så mycket ihop var de tajta och det var en fröjd att se och höra dem. Publiken var grymt pepp och gungade och tjoade. Han ser ju som sagt helt okej ut med.

Jag hade tur och kände igen de flesta av hans låtar, men även de nya var riktigt bra. Jag brukar tycka att det är lite svårt att höra en ny låt på en konsert och inte ha någon uppfattning innan, men det här var inga problem, jag gungade lika mycket till dem. En låt som jag tänker på speciellt kom från hans nya platta, som släpps till hösten, och som hade ett assnyggt break mitt i där allt var tyst i typ två taktslag förutom att Magnus sjunger what? i micken. Shit vad bra.

Det första extra numret skall han köra själv på keyboarden, men efter att ha dissat den totalt (och hävdat att ingen skall behöva betala för hyran av den eftersom den är så fruktansvärt ostämd) så han kör istället på flygeln – soft. Sen kör de en önskelåt – bara sådär, för att sen köra ännu en ny låt. Guess what, den svänger med.

Cash, aina, juggar och k

Ni vet hur det är när man läser en bok som man inte alls vill läsa; man somnar på varannan sida och tänker på helt andra saker än vad man läser. Oftast någon bok av exempelvis en proletär författare som ens svenska lärare sagt att man måste läsa (typ Rid i natt...). Sen finns det böcker som man inte kan lägga ifrån sig och som man tänker på hela tiden - även när man inte läser. Jag vaknade härom natten och hade drömt om att aina skulle komma. Efter dem kom juggarna, så jag var tvungen att sticka. När jag kvicknade till undrade jag vad sjutton jag drömde om.

Jag insåg sen att hela min hjärna var infiltrerad av boken Snabba Cash (Jens Lapidus). Jag kunde inte lägga ifrån mig den, jag låg vaken halva nätterna och läste och var grymt fascinerad.
Boken handlar om Stockholms undre värld, jätteintressant, samtidigt som det är lite glammigt när de går ut på Stureplan, samtidigt om det på nästa sida är väldigt grovt och man får en väldigt detaljerad beskrivning av hur en misshandel går till. Även om personerna i boken är fiktiva så känns det som om det verkligen stämmer - att det skulle kunna gå till så. Jag hörde även att man kunde luska ut vilka riktiga personer som symboliseras av de fiktiva personligheterna, om man har lite koll på människorna som rör sig på Stureplan. Lite läskigt är det också förstås när man inser vad folk med pengar och makt kan göra och hur de behandlar andra människor, till exempel när de är på ett enormt sexparty där mäktiga män i 50-60 årsåldern köper sex av tjejer i 20-årsåldern. Sen kan man syssla med vilka smutsiga affärer som helst, men när de kommer ut i ljuset lämnar man skeppet fortast möjligt för att inte få skit. Även om de snortar kokain varje helg ser de ner på dem som säljer. Hur skulle du annars få det? Men egentligen, vad gör man inte för pengar...

Nu är det sommar och alla läser – så läs den! Även om du inte tycker om att läsa i vanliga fall, kommer du antagligen att tycka om denna, det är typ som en actionfilm. Enjoy.

Ett gott skratt förlänger livet...

Pappa tipsade mig om det här klippet för någon dag sen. Det är Monty Python, men har aldrig hört om den eller sett de tidigare. Det kanske du har, men se den igen för den är grymt kul...

http://www.youtube.com/watch?v=dmyz_f8Sx14

Aliens?

Igår hände något som känns väldigt overkligt. Ett passagerarplan från Rio de Janeiro till Paris bara försvann. Plötsligt var det borta från radarn och ingen kunde få kontakt med dem. Senare på kvällen konstaterade man att bränslen vid det laget skulle ha tagit slut, vilket medför att planet antagligen hade störtat. Dessutom är enda ledtråden för att hitta planet vilken rutt de har; över Atlanten, längs Afrikas kust och så småningom Spaniens kust, med andra ord handlar det om ett extremt stort område…

Idag kan man dock läsa att man har sökt igenom detta område, som är sex gånger Sveriges yta, och hittat plandelar, typ flygplansstolar. Man vet inte vad som hänt med planet, men man vet att alla funktioner gick sönder. Skumt. Men trots hur det lät igår, typ som att utomjordingar hade fångat upp planet med en mirakelpistol och på så sätt gjort så att det försvunnit från radarn, så har allt en logisk förklaring. Om de fortsätter jobba på i det här tempot har vi den nog snart.

Stackars människor, varit i Brasilien på semester och fyllda av glädje, har äntligen blivit bruna och med presenter till vänner och bekanta hemma, men kom aldrig hem…

Use One!

Nu har H&M lanserat sin kampanj ”Fashion against aids” som innehåller massa kläder, främst t-shirtar och linnen, som har utformats ihop med kända artister som Robyn, Kate Perry och N.E.R.D. Underbart initiativ. Jag fick reda på det idag när jag strosade in på H&M och hade, enligt sann semester-lina-mode, inte koll på någonting. Mycket som var grymt snyggt – efter en stunds beslutsångest köpte jag en lång grå t-shirt där det helt enkelt stod Fashion Against Aids.

Jag har inte funderat över sjukdomen så mycket tidigare, men den sprider ut sig mer och mer och den finns inte bara, som många har trott, bland homosexuella eller i Afrika. Den finns här. Den snygga killen du träffade i lördags kan h haft HIV. Vet du vem han har varit med, vart han har varit eller vad hans mamma har för sjukdomar? Nej. Så; Use one! Använd kondom!

För övrigt, att påven för några veckor sedan sa att inte kondom skyddar mot hiv och aids är ju bara bullshit.

Vad är väl en bal på slottet...

Igår fick jag ett mejl som borde gjort mig glad. Eller jag blev glad, men också märkbart irriterad av att man ibland är på helt fel plats på fel tillfälle. Hade jag varit kvar i Sydney hade jag nämligen blivit bjuden på öppningskvällen av ”The Capulets and the Montagues” på Sydney Opera House. Platserna var dessutom ”Premium Section”, vilket är typ de bästa platserna man kan ha. Till skillnad från vart jag satt när jag var där och bara såg halva översättningstavlan (den halvan det stod något på om det de sjöng var väldigt långa fraser - det var det oftast inte…). Dessutom är klädkoden en sådan kväll smoking och långklänning. Hade inte min svarta balklänning passat perfekt? Med ett glas champange i handen…

Jaja, vad är väl en bal på slottet, den kan vara fruktansvärt tråkigt, långsam, trist…och tråkig…eller fullständigt…fullständigt underbar!

Kaffe och Vin

Lasternas summa sägs vara en sak som är konstant
O jag borde, skulle, kunna lägga av men jag trillar dit ibland...

Så kanske det är. En sak är i alla fall säker – alla har vi laster. Choklad. Vin. Kaffe. Cigg. Ciggarer. Te. Spel (oavsett om det är Texas Hold’em eller Mahjong…). Jobb. Motion. You name it.

Har inte varit så förtjust i kaffe tidigare, men jag hade ett långt uppehåll nu när jg var ute och reste. För det är faktiskt onödiga pengar. Sen började jag jobba på ett ställe där jag kunde göra kaffe, oh shit, vilken kick det är! Man blir oerhört effektiv och oerhört glad. Skall vi vara ärliga är ju dock inte hemmagjort kaffe det godaste man kan dricka. Med det menar jag inte att det inte slinker ner, till och med pulverkaffe eller instant-coffee kan vara gott ibland. Inget slår dock, eller kan ens mäta sig med riktigt kaffe. Café Cappuccino med skummad mjölk. Mmm. Där har vi en last. Det helt underbara är dock att man kan köpa sådana maskiner för hemma bruk, som har kapacitet att göra en eller två koppar och med en mjölkskummare/värmare. Helt underbart! Men kostar det så smakar det, cirka 7000. Ska starta ett kaffe-konto…

Något annat jag också läste för ett tag sen, strax efter att jag lärt mig dricka rött vin. Som för övrigt helt konkurrerat ut vit vinet. Var att det är nyttigt! Likaså choklad. Happy days! Det här läste jag i en Australiensk Cosmopolitan (May 2009) ”Dark chocolate, cocoa and red wine have been proven to have a compound – resveratrol- which could make people live up to 20 percent longer”. Plus att jag har hört det på massa andra ställen. Vilket är bra eftersom de under den tiden jag var i Australien kom på att det inte var bra att äta för mycket salt…hallå…

För när det kommer till saker som dödar mig är jag en riktig gottegris
När socialstyrelsen rekommenderar att jag borde ta det lugnt
Sitter jag där och tänder en ny och ser till att mitt glas är fullt

Med eller Emot

Om två veckor är det val för EU-parlamentet. Sist var det 40 % av den svenska befolkningen som röstade. Det är ganska lågt. Jag älskar att vi lever i en demokrati och tror att jag delar den åsikten med många av mina landsmän och kvinnor. Det innebär att vi har rättigheten att rösta. Det innebär också, nästintill, att vi har en skyldighet att rösta.

Jag vet, det är inte så himla kul att sätta sig in i det, det är mycket text och det är ibland svårt att förstå vad de egentligen menar och att se skillnaderna mellan vissa partier. Därför har många som jag pratat med bestämt sig för att inte rösta. Jag är inte heller helt säker på vad jag ska rösta på, men jag kommer att rösta. För jag tror att det kommer att gå bra för oss med de flesta av partierna. Däremot vill jag inte att Sverige Demokraterna skall få en plats, eftersom jag inte alls sympatiserar med dem. Därför tycker jag att om du inte vet vad du vill rösta på, rösta istället emot något annat. Rösta blankt, på vilken färg du tycker är finast, vem du tycker verkar trevligast, men snälla rösta och utnyttja din rättighet och gör skillnad!

Jag vill vinna!

Idag spelade jag kort med min bror, närmare bestämt tvåmannavist. För den som inte är bekant med spelet tar man stick och i början skall man bestämma om man får sticket genom att lägga detlägsta eller högsta kortet, med andra ord väljer man pass eller spel. Min bror sa istället ”Jag vill vinna”. Det han egentligen menade var, jag vill spela och om man lägger det högsta kortet vinner man spelet, men han sa fel.

Tänk om livet var så enkelt. Att säga, jag vill vinna, och så gör man det. Just nu är det mycket prat om plugg och framtid, i alla fall i min umgängeskrets; vad man ska läsa, om man inte ska läsa, vilken stad man ska läsa i, vad det finns för möjligheter sen, om det finns några möjligheter sen, om man kommer få studieskulder hela livet och om man egentligen kommer att lyckas med det man vill. Jag hörde om en föreläsning en gång där en chefredaktör fick frågan om hur hon hade nått dit hon ville. Svaret löd ”Jag bestämde mig för vad jag ville göra – och sen blev jag bäst på det”. Rätt och slätt.

Det ligger något i det, många av oss är lite fega eller tveksamma. Se vad du vill ha och sen ta mod till dig och ta för dig! Med det menar jag inte att man ska läsa två heltidsprogram samtidigt, ha fem extra jobb eller på andra håll ha alldeles för många bollar i luften. Visst, lär du dig allt blir du attraktiv, men man måste leva med. Med att ta för sig menar jag istället att man skall ta de tillfällen som ges, skapa ett tillfälle själv och ta det, lägga ner sin själ i projektet och ta hjälp av dem man kan. Visst, man kommer antagligen att vara lite pain in the ass ett tag, men om det handlar om din framtid, so what? Som kungen brukar säga ”Det kommer inga stekta sparvar flygande till munnen”. Det gör det oftast inte. Det hjälper inte att sitta och tycka synd om sig själv för till stor del är det faktiskt du som bygger din egen lycka – och det är du som har möjlighet att göra det. Så bestäm dig, jag vill vinna, och sen go and get them tiger ;)



För övrigt förlorade han spelet. Men så är det, you loose some and win some, och det som inte knäcker dig gör dig starkare! So, do it!

Schweiz

För tillfället befinner jag mig i Schweiz. Ni vet det lilla landet mitt i Europa…

- Men kommer inte du från Schweiz?
- Nej, Sverige.
- Just det, det är ni som har alla bergen.
- Nej, eller lite har vi väl, men du tänker nog på Schweiz.
- Jaha, men det är ni som gör så god choklad?
- Nej.
- …det är ni som är så rika…
- Nej…
- Men ni har väl inga hav i alla fall?
- Joo, allt det du säger är Schweiz. Men vi har IKEA….och ABBA förstås… You know ABBA; Voulez-vous….a-ha!

Men nu är jag faktiskt i Schweiz, dels för att förvirra, men också för att hälsa på min bror som pluggar här. Jag är bara och hälsar på i några dagar, men man hinner ändå få ett litet intryck av landet. Förutom att de är förvirrande att de pratar tyska (eller de pratar ju inte bara tyska, det är schweizer-tyska, samt att en del pratar italienska och en del franska) och jag är van vid att förstå alla omkring mig när jag har rest, verkar det vara ett trevligt land. Husen är helt underbara, fullt av små dockhus och gammaldags residens. Jag har fantiserat ihop några historier om kvinnorna som bodde där i långklänningar för några hundra år sedan och hade friare och rosenträdgårdar och underhöll sig med att gå på baler…

Naturen här är också vacker, speciellt nu antar jag eftersom allt är klargrönt och blommorna blommar, igår var vi uppe på ett berg med helt fantastisk utsikt över de snöklädda bergen, klarblå sjöarna och allt grönt.
Maten däremot, bortsett från chokladen, vinet och ölen, är jag lite mer tveksam till. De har visserligen grovt bröd och sådant, till skillnad från ett av sina grannländer där det mest äts crossaint, vilket är mycket positivt. Igår skulle vi dock äta något typiskt schweiziskt; ostfondue. Alltså, man får in potatis (kartoffel, många tyska ord är ju hysteriskt roliga… ), bröd och en gryta med ost. Sen doppar man. Det blir mycket ost kan jag säga… Annars är det mycket korv, typ bratwurst, vilket kanske inte heller står högst på min favorit-mat-lista.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar man säga, och det stämmer nog. Imorgon skall vi nämligen till Lindths chokladfabrik… kan hända att det kommer ett inlägg för att prisa detta senare…

Auf Widersehen!

Och hela världen var så hjärtans glad...

Imorse vaknade jag av att solen sken in genom persiennerna. Det är enligt min åsikt ett av de bästa sätten man kan vakna på. Visserligen var det bara tio grader ute, men att solen sken efter en hel helg av iskallt regn vägde tyngre. Jag snörde på mig gympaskorna och begav mig ut i skogen. Solen sken genom träden, fåglarna sjöng och motionsspåren var fyllda av glada människor med leenden på läpparna. Många hälsade till och med; svenskar må vara stela – men solen tinar varje år upp oss en gnutta. I kanten av stigen var det vitt, inte av snö, utan av vitsippor. Här och där stack även en tussilago upp. Hela skogen bar en klar, grön färg och en ekorre sprang glatt över vägen. När jag nästan hade joggat klart och återvände till sjön såg jag utklädda barn som lekte i skogen och de som fiskade på bryggorna hade tagit av sig sina tjocka tröjor och regnjackor och satt och njöt av solen. Detta var bara en runda i skogen vid en av Borås många ”pölar” – och ändå var det vackert.

Förra veckan när jag satt på planet från Frankfurt med en blandning av förväntan och förfäran över att flyga in över Sverige efter att ha varit borta i ett halvår, så spred sig ett leende över mina läppar. Hela Sverige, som det såg ut från planet, badade i sol som blänkte i de klarblå sjöarna i det gröna täcket av skog. Här och där såg man även en röd stuga med vita knutar. All förakt som jag känt mot det tråkiga och kalla Sverige när jag legat i solen på en kilometerlång sandstrand rann av mig och plötsligt insåg jag – Sverige är vackert.

Nu, nästan två veckor senare när den första förälskelsen har stillnat känner jag fortfarande samma sak, vi lever i ett väldigt vackert land. Speciellt när solen skiner.