Samtal med främlingar

I fredags stod jag på stationen för att åka till Danmark, då kommer en man i 40-årsåldern fram till mig. ”Ursäkta?” Jag ser vänligt på honom och tror att han kommer fråga om vägen, vilket tåg som ska gå eller dylikt. ”Du är söt”. Jag kommer helt av mig, men tackar ändå, det är ju faktiskt trevligt med komplimanger och även om han var mycket äldre och verkade lite konstig. Han ler och säger att det inte var någonting. Sen passerar han över gränsen och frågar om vi ska ta en fika, jag avböjer, men tackar ändå och pekar mot tågbanan ”Jag ska med ett tåg”. För övrigt måste ju en tågstation vara det sämsta stället att ragga på, alla ska ju åka iväg... Han ser besviken ut, sen andas han in och hoppar milslångt över gränsen ”Du har en sexig häck.” Mitt leende förvrids, jag tittar bort och går raskt in och ställer mig i mitten av den väntande folkmassan. Inte okej.

Men egentligen, han hade ju inget att förlora, återigen det med min ”häck” (som för övrigt inte kan ha synts under mitt tjocka vinterjacka) var verkligen inte okej. Men han kommer antagligen aldrig att se mig igen, så ett nej gjorde inte så mycket, förutom en liten törn på självförtroendet.

Folk tycker att vi svenskar är kalla, i Australien pratar man med en som man väntar på bussen med, sitter jämte på bussen, väntar i kassakön, bor i huset bredvid - man pratar med alla och i nästan alla fall håller man sig på rätt sida gränsen. Man kan ställa personliga frågor, men ingen tar illa upp. Här undviker man att sitta jämte någon på bussen (man lägger till och med upp en väska som försvar), man tittar ner när man möter någon man pratat med någon enstaka gång (vore ju hemskt om man hejjar och personen inte kommer ihåg en och därför inte hejjar tillbaka) och framförallt, de som pratar med någon annan hamnar i kategorin; sinnessjuk, full, utvecklingsstörd, sliskig person som raggar, någon som inte talar svenska eller ett litet barn. Det är hemskt att det är så. Men så länge det bara är svenskar som druckit hela dagen som vågar prata med en främling kommer det fotsätta så. Och varje någon gång en främling talar med oss infinner sig en obehaglig känsla, som gör att jag avstår med att prata med främlingen nästa gång. Och nästa...