Ready for TakeOff

Nu är det äntligen dax. Som jag har väntat. Som alla andra har väntat; har du inte åkt än? Nu är det bara en vecka kvar i Sverige innan äventyret börjar. Och det är dax nu, det börjar bli kallt här och både jag och Lisa har tröttnat på våra jobb för ett tagsen, ryggsäcken är inhandlad, jag har beslutat mig för sidenlakan, den australienska dollarn har sjunkt i värde och jag har fått compeed-plåster. Allt verkar fixat och donat. Eller nästan allt, det är det jag har min lediga vecka till nu. Som för övrigt är den längst ledighet jag har haft sen jullovet förra året, om man räknar tills det att jag ska åka, jag kommer ju vara ledig lite längre förstås.
Så idag har jag träffat min kusin och ätit mat hos farmor och farfar. Jag har även kollat på Grey's Anatomy (tro det eller ej...). Det har varit en väldigt mysig dag, trots det förbannade regnet. Tänkt vilken mysig dag man kan få så enkelt, varje gång jag hälsar på farmor och farfar eller min mormor tänker jag att det här borde jag göra oftare - men oftast blir det inte så ändå. Men det är grymt underskattat att bli ompysslad, få god mat och få höra några gamla historier. Oslagbart.

För övrigt vill jag återkoppla till ett tidigare inlägg och påpeka att Sarah Palin inte tror på evolutionsteorin, jag upprepar inte tror på evolutionsteorin.

Nu ska jag tvätta min mycket minimala packning för resan.

Kramkram

Skvaller och mänsklighet

Idag kom jag på mig själv med att vara hemsk. Jag träffade en bekant som har varit med om något speciellt. Så jag kunde inte hindra mig själv ifrån att fråga detaljer om det. Jag lyckades hejda mig till att endast ställa en fråga – men ändå. Det var i sig inte hemskt, jag kunde gjort det av omtänksamhet, men det tror jag inte att jag gjorde. När jag frågade tänkte jag på att jag skulle ha något att berätta för andra som kände henne. Alltså utnyttjade jag det hon hade upplevt – och henne, för att ha något intressant att prata om med mina kompisar. Eller skvallra om snarare. Sanningen är den att jag inte skulle vilja uppleva det hon har upplevt, just av den anledningen att folk skulle prata om det. Och nu gör jag det, fast om henne. Det var lite hemskt att komma på mig själv med, men samtidigt vet vi att alla fungerar så här. Du har också gjort det någon gång. Vi människor är sådana, speciellt om vi kan få något intressant att berätta i en grupp så att folk intresserar sig av oss. Gruppdynamik skapar det.
Men det är alltid jobbigt att inse att man är mänsklig på så sätt att man bryr sig enormt mycket om vad andra tycker och därför beter sig illa.

Förhoppningsvis förstod någon vad jag menade, i alle fall till viss del, vilket var meningen.

Höstmarknad

I helgen var det höstmarknad i vår lilla stad. Alltid lika mysigt och alltid lika hypat med fullt av folk på stadens gator. Det är faktiskt mysigt, men ändå. Jag fick frågan av en kompis igår ”Hur var marknaden då?”. Och svaret var (är) att marknaden var som den alltid brukar vara:

Hypad.
Full av onödiga saker.
Fyll-kola-till-strecket-kolor.
Munkar (som för övrigt är grymt överskattade).
Ballonger med motiv, som jag som liten flicka kunde dö för att få.
Sjungande indianer.
T-shirtar med stötande texter.

Men självklart köpte vi lite godis och jag gjorde ett riktigt bra bok-fynd, samt att jag och min mamma köpte var sin sjal. Det fanns faktiskt riktigt fina sjalar, men antagligen var de producerade långt härifrån och kanske inte under de bästa förhållanden. Jag spekulerar bara nu, men det känns som att inte allt på höstmarknaden, eller snarare typ inget, går under fairtrade märkning. Dessutom slog tanken mig hur miljö-ovänlig en marknad egentligen är. Den består mest av onödiga saker, men eftersom det är så hypat köper alla något. Något som de antagligen inte behöver. Vilket innebär helt onödig shopping – vilket innebär helt onödig tillverkning – vilket innebär helt onödiga påfrestningar på miljön. Visst är en marknad mysig, men fairtrade marknaden som var för några helger sedan var minst lika mysig. Och mycket mysigare för miljön. Något att tänka på.

Pralin

Hur tänkte han där?

Varje dag kan man läsa om det stundande presidentvalet i USA, och ja, det är spännande. Övriga världen verkar veta vad de tycker men i USA svänger det faktiskt fram och tillbaka, men det verkar ändå som om Palin-vågen har lagt sig och Obama återigen tagit ”ledningen”. För det är ändå lite som en tävling – och fula knep förekommer, självklart. Det ä klart att man gör allt för att få sin kandidat till presidentposten. Så man måste vara taktisk. Då är dock frågan, hur tänkte egentligen McCain när han valde Sarah Palin? Jag vet att det är ett tagsen, men det måste ändå diskuteras. Om man bortser från vad mina personliga åsikter om vissa av hennes åsikter är så kan man ändå ifrågasätta vissa saker.

1. Hennes 17-åriga dotter var gravid, utan att hon är gift. Riskfaktor på att det kommer ut= 9/10 Det är klart någon märker det förr eller senare – om man inte skickar henne till en avlägsen släkting och gömmer henne.
2. Hon var medlem i ett parti som ville göra Alaska självständigt. Riskfaktor = 10/10 DET ÄR KLART DET KOMMER UT! Sen måste nästan McCain vetat om det innan, eller…?

Okej, min lista var inte så lång, och betoningen är på det sista, men ändå Intressant val, speciellt eftersom McCain ifrågasätter Obamas erfarenhet. Om McCain skulle bli sjuk eller avlida (han fyllde ändå 72 för några veckor sedan) så skulle Palin stå där, med en erfarenhet av att ha varit guvenör i några få år. Skumt.

Men vi följer med spänning vad som händer – må bäste man vinna…

Nu är det höst

Idag när jag var ute och gick idag insåg jag att det var höst. Det var mulet och det blåste i träden så att löven blåste av. Sen spelades Anna Ternheims Better Be i min iPod, vilket visade sig vara en riktig höststämning låt. Missförstå mig inte, jag älskar sommaren och värmen och undrar vart 2008 års upplaga av sommaren egentligen tog vägen, men jag känner ändå att det kan bli mysigt med höst nu. Perfekt för promenader, för att ha filmkvällar, dricka te och ligga i sängen och lyssna på regnet utanför.
Dessutom kan man börja ha lite varmare (och nya) kläder; hur skönt det än kan vara att kunna gå ut i linne eller att inte behöva tänka på tröja kan det faktiskt vara riktigt mysigt att kura ihop sig i en tjock stickad tröja. Eller när man är stelfrusen från att ha gått hem i ösregnet och kan krypa ihop under duntäcket eller krypa ner i ett varmt bad.
Hösten är faktiskt mysig, men den blir, som allt annat, vad man gör det till. Så tänd fullt med ljus, drick en kopp te och lyssna på regnet utanför (och gläds åt att du inte behöver traska i det just nu).

44 dagar

Idag har det varit en riktigt bra dag, för det första: jag har varit ledig. Så jag startade dagen med en lugn morgon, hur skönt som helst. Jag läste tidningen och åt frukost, snackade lite i telefon och duschade. Sen läste jag även Blondin-Bellas blogg för första gången i mitt liv. Då uppstod två frågor:
Vad är grejjen med den?
Vem är Nils?
Allvarligt talat, den är hypad, men den verkade inte vara så intressant. Men å andra sidan undrade jag ju vem Nils var (hennes pojkvän, vet ja nu) så det kanske var något intressant med den ändå. Den gav mig inte så mycket, men tydligen gav mitt besök henne 10 öre i sponsor intäkter vilket min kompis senare förklarade för mig.

Lite senare åt jag lunch med två kompisar på stan, vilket var mycket trevligt. Det jobbiga är att de ska flytta till England om en respektive tre veckor. Fruktansvärt spännande, men det är ändå lite tråkigt att alla reser bort. Se bara på min bror till exempel, det är hans födelsedag idag och jag har inte träffat honom. Första gången i hela mitt liv det händer att jag inte firar honom på hans födelsedag. Men så är det, saker och ting förändras.

På tal om det har vi fått visum till Australien nu. Så nu är det på riktigt, det kommer verkligen att hända – vi kommer att komma till Australien! Om 44 dagar ska vi stå där på flygplatsen, redo för att möta kängurur, bbq, korallrev och sol. Jag har inte riktigt förstått det än, men det är ändå så fantastiskt. Jag köpte för övrigt en ryggsäck idag för resan. Det känns verkligen som den är bra, men den kan vara för stor. Får provpacka och se. Fast alla väskor är nog ändå för små för att rymma en klädgarderob för ett halvår i. Men det är det värt.

Klädbytar-dag

Vill passa på att göra lite reklam för något som kommer att hända nästa helg, närmare bestämt den trettonde september på Stora Torget i Borås. Det är nämligen en klädbytar-dag som gäller. Två av mina kompisar är med och arrangerar det hela, som annars är något Borås Stad står för (om jag har fattat det hela rätt).
Hur som helst så går det ju ut på att byta kläder, du lämnar in en t-shirt som är för liten och får ta en snygg kofta istället som någon annan har tröttnat på. Alltså; ett sätt att uppdatera din garderob utan att behöva spendera pengar samt att du gör något bra för miljön i och med att kläderna återanvänds istället för att hamna i soperna.

Grymt bra! Gå dit!

Pegasus

In Greek Mythology Pegasus is a proud, silver-tailed horse with wings. His name derives from the Greek word pegos, meaning “strong”. Pegasus can be seen in the autumn night sky as a constellation of stars.
A Pegasus is extremely hard to tame, but if you succeed you’ll have gained a lifelong faithful friend.

Nu tanker du säkert att jag har sökt på Wikipedia, men det har jag inte. Jag öppnade helt enkelt ett paket Libresse och möttes av denna text. Det är en del av deras nya kampanj Design Edition som har sloganen ”Gör det lite roligare att ha mens”. Roligare vet jag dock inte om det blev, jag hade fortfarande lika ont i magen, var allmänt sur och sugen på choklad. Själva texten i sig var ju inte heller så rolig.

Samma sak gäller alla de reklamer som finns inom området på tv, tjejerna ser alltid överlyckliga ut och hur fräscha som helst och de ser alltid ut att tänka att ”der röda dagarna” är hennes favoritdagar. För övrigt, vem tar på sig ett par vita, tighta byxor i den situationen och ställer sig framför femtio pers och håller ett gympapass?

Men man ska ju inte klaga på någon som försöker, jag lärde ju mig trots allt lite om Pegasus. Om inte annat har jag utökat mina TP-kunskaper. Alltid något.

Spontansång

Vart är den spontana sången?

Jag är en flicka som älskar musik och att sjunga, och efter att ha sett filmen Mamma Mia! frågar jag mig varför vi inte brister ut i spontansång oftare? Hade inte det varit underbart? Inte bara för att man blir glad och avslappnad av att sjunga (jag kan nästan sätta något på att något glädjehormon släpps ut i kroppen), dessutom så skulle det förgylla allas dagar. Jag säger som min nya hjälte Henrik Torehammar, från Brunchrapporten, livet hade varit bättre om vi hade brustit ut i spontan sång då och då. Så varför gör vi inte det?

Kanske för att ingen skulle ta dig seriöst, se bara på den ytterst allvarliga Sam (Pierce Brosnan) med en typisk Bond-min när han sjunger. Man kan inte låta bli att skratta. Där har vi förklaringen som bevisas när man ser honom sjunga SOS. Obeskrivbart.

Tomhet

Jag hade en undulat som hette Hector. Han var typ sex år gammal och jag hade haft honom den mesta av den tiden. Om någon skulle fråga mig vad jag tyckte om min fågel skulle jag svara att jag inte var så fäst vid honom och att han brukade väcka mig på mornarna och så vidare, men att det ändå är trevligt att ha någon som tjattrar med, även om det är konstant.

I fredags var vi på Blå Stjärnan och avlivade honom, och det var värre än vad jag kunnat föreställa mig. Veterinären var väldigt trevlig och jag var med när de gjorde det, men jag trodde inte att jag skulle känna mig så tom efteråt. För jag kände mig verkligen tom.

När jag kom hem och gick in i mitt rum var bordet tomt där han brukade stå. Jag dammsög bort fjädrarna och ingen kunde ana att det en vecka tidigare hade stått en glad och pigg fågel där. När jag skulle sova hade jag ingen att säga godnatt till. Jag var inte tvungen att vänta med att släcka lampan tills att han hade hittat sitt sovställe. På morgonen vaknade jag inte av ett kvittrande, det fanns ingen mening med att tända lampan när jag inte skulle vara på mitt rum – inte heller någon mening med att rulla upp persiennerna. Varje gång jag går till mitt rum får jag hindra mig själv från att börja prata eller vissla.

Jag hade knappt märkt allt det här innan. Men det kändes tomt och tyst utan min lilla kompis.

Godnatt killen, sov gott

En klänning

Idag hittade jag en underbart fin klänning när jag var på stan. Den hade varit perfekt för att ha på ett bröllop, vilket fick mig att börja fundera på när jag skulle få gå på bröllop nästa gång. Eller om man ska vara ärlig har jag inte varit på något bröllop som jag kommer ihåg, jag har bara hört historier om ett jag var på när jag var tre… Hursomhelst kom jag längre ifrån klänningen men blev mer och mer sugen på att vara gäst på ett bröllop. Dock kan jag inte riktigt förstå varför, förutom att man träffar mycket människor på ett bröllop – men det gör man ju å andra sidan på ett släktkalas, på krogen eller på jobbet med. Dessutom förstår jag inte riktigt hur man kan lova att älska någon tills det att döden skiljer en åt när kärlek är någonting man inte kan rå över. Vore det inte bättre att lova att älska varandra i nöd och lust tills kärleken skiljer en åt? Det är väl något individuellt å andra sidan, alla kanske inte ser äktenskap och giftermål på samma sätt, och mitt sätt att se på det kommer säkert att ändras (och bli mindre naivt) tills det att jag själv går ner för altargången. Vilket jag, för övrigt, räknar med att göra.
Kanske handlade tanken att få gå på bröllop om att se ett par som lovar varandra sina liv för att kärleken mellan dem är så stark, för att få se att en sådan kärlek finns – eftersom det är i ett sådant sammanhang man ser den tydligast. Även om, klyschigt nog, ”love is in the air” och finns där man minst anar det.
Eller, kanske är det så att jag som försöker se något vackert i min lagerarbetande tillvaro. Kanske handlade det bara om att jag ville ha klänningen men insåg att den var onödig att köpa om jag inte hade ett bra ändamål. Kanske handlade det om min kärlek till kläder.

Sex & the City

Just nu är Sex and The City grymt populär eftersom filmen hade premiär i dagarna. Och är inte det fantastiskt? De är typ femtio år och är fortfarande förebilder för alla kvinnor, från femton till femtio. Är inte det fantastiskt att vi kan ha femtioåringar, som ser ut som riktiga kvinnor, som förebilder? Fokus flyttas från trådsmala ungdomar som opererat brösten till starka kvinnor som vet vad de vill och tar för sig av det. Alla åldras – så är det, men även det kan man göra med stil. Serien visar även att alla kärlekshistorier inte slutar lyckligt, och även om du har hittat någon som är perfekt kanske du inte är nöjd, för vi människor är komplexa varelser.

Kanske är det inte så att karaktärerna lever de bästa liven, men alla kan identifiera sig med någon av dem. Har du någon gång fått frågan: Vem är du i Sex and the City? Jag tror inte jag har hört en tjej som inte tycker om serien, däremot verkar alla killar hata den. Min teori är att den skrämmer dem, de tror inte att tjejer är sådär. Men jo, det är vi. Vi pratar om allt, sönderdelar allt, älskar skor, kläder och drinkar. Det är nog inte många som lever upp till Samanthas sexliv, men det är inte vad det handlar om. Det handlar om att få se snygga kläder, modiga kvinnor som vågar ta för sig och ha kul och att skaffa sig ett lager av slående kommentarer.

Jag hörde förra veckan om en känd man, som jobbar på tv4 (en filmrecensent vid namn Hans) som sa ”Kvinnor som tycker om den här filmen förtjänar faktiskt en sämre lön”. Det finns inga ord för att möta hans naiva/diskriminerande/idiotiska/politiskt okorrekta uttalande, mer än att han nog missade allt i filmen/serien utom det ytligaste.

Välkommen!

Välkommen till min nya blogg, vad kul att du hittade hit. Jag håller faktiskt redan nu på och skriver ett inlägg, men det är inte riktigt klart än. Du kanske undrar vad det här är för blogg, och det vet jag inte riktigt än. Jag kommer skriva lite om vad jag känner för, kanske blir det bara om vad jag gör, kanske blir det om mina vänner, kanske blir det om mina åsikter, eller aktuella händelser... You name it.

Förhoppningsvis kommer du tycka om den.