En klänning

Idag hittade jag en underbart fin klänning när jag var på stan. Den hade varit perfekt för att ha på ett bröllop, vilket fick mig att börja fundera på när jag skulle få gå på bröllop nästa gång. Eller om man ska vara ärlig har jag inte varit på något bröllop som jag kommer ihåg, jag har bara hört historier om ett jag var på när jag var tre… Hursomhelst kom jag längre ifrån klänningen men blev mer och mer sugen på att vara gäst på ett bröllop. Dock kan jag inte riktigt förstå varför, förutom att man träffar mycket människor på ett bröllop – men det gör man ju å andra sidan på ett släktkalas, på krogen eller på jobbet med. Dessutom förstår jag inte riktigt hur man kan lova att älska någon tills det att döden skiljer en åt när kärlek är någonting man inte kan rå över. Vore det inte bättre att lova att älska varandra i nöd och lust tills kärleken skiljer en åt? Det är väl något individuellt å andra sidan, alla kanske inte ser äktenskap och giftermål på samma sätt, och mitt sätt att se på det kommer säkert att ändras (och bli mindre naivt) tills det att jag själv går ner för altargången. Vilket jag, för övrigt, räknar med att göra.
Kanske handlade tanken att få gå på bröllop om att se ett par som lovar varandra sina liv för att kärleken mellan dem är så stark, för att få se att en sådan kärlek finns – eftersom det är i ett sådant sammanhang man ser den tydligast. Även om, klyschigt nog, ”love is in the air” och finns där man minst anar det.
Eller, kanske är det så att jag som försöker se något vackert i min lagerarbetande tillvaro. Kanske handlade det bara om att jag ville ha klänningen men insåg att den var onödig att köpa om jag inte hade ett bra ändamål. Kanske handlade det om min kärlek till kläder.