Jag har precis läst klart en fantastiskt bok, som jag har läst många gånger och kommer läsa många fler, nämligen Sista Chansen (Marian Keyes). Hon skriver ganska lättsamt, men alla böcker tar upp något sorts problem; att bli dumpad, att separera, att lyckas i karriären, att förlora någon som står en nära. Just denna boken handlar, bland annat, om en vän som får cancer, och frågan uppkommer: Om du hade sex månader kvar att leva, vad skulle du då göra? I boken (liksom i verkligheten) har alla helt andra planer för vad de vill göra än vad de faktiskt gör. Hur kommer det sig?
En aspekt är ju att man går miste om att göra det man verkligen vill, för att man inte vågar. Hade Katherine i boken den tiden kvar av sitt liv skulle hon gå ut med den snygga killen, hade Tara det skulle hon lämna sin odrägliga man, men dör hon inte om ett halvår är hon livrädd att leva livet ensam.
Personligen tror jag att jag gör det jag vill, i alle fall i stora drag, med min utbildning och så vidare. Men tänk om jag faktiskt skulle råka ut för en olycka om en vecka, ett halvår eller om fyra år? Då behöver jag ju inte utbilda mig. Visserligen gör jag ju det för att jag vill lära mig, men ska jag inte jobba med det reser jag nog hellre i ett halvår eller fyra månader eller i tre år... Men sånt behöver jag egentligen inte tänka på; för sånt händer ju andra, inte mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar